Internet är en värld för sig. Det borde jag veta, jag som är uppväxt med detta medie och som har tillbringat så många timmar där att jag inte ens vill räkna efter hur många det egentligen blir. Trots alla olikheter som samlas kring forum, communities och liknande så finns det en sak som tycks vara samma för nästan alla internetanvändaren - viljan att framställa sig själv som något annat än vad man egentligen är.

Jag talar inte om att redigera sig själv till perfektion eller att bluffa hela sitt liv (även om det så klart finns folk även till det), utan om de där små lögnerna som framställer personen bakom texten som lite, lite bättre. Smärtan blir renare, godheten mer överväldigande och självklart är man aldrig oövervägt elak. Det räcker liksom inte till att bara vara en hygglig person - man måste vara genomsnäll och aldrig göra en fluga förnär för att överhuvudtaget få anse sig själv som en god människa.
Nackdelen är förstås att det inte bara är goda egenskaper som måste överdrivas...

Ärligt talat folk, tror ni på allt ni läser på internet? Jag gör det inte, men ändå får jag fortfarande mail från osäkra tjejer och killar som inte anser sig inte duga. När man resonerar kring varför kommer det ofta fram saker som att "Nej men jag är så dålig i jämförelse med alla andra, jag måste ljuga för att någon ens ska tycka om mig...".
Självklart stämmer inte det här. Det finns en jäkla massa ljug och retusch, och vi bombaderas med budskap om att vara smalare, smartare, snällare, bitchigare bättre och... ja...

Vi behöver faktiskt inte vara fantastiska. Det räcker att vi är bra nog.

Först och främst vill jag påpeka att bilden av en våldtäktsman som smyger i skuggorna och hoppar på okända offer i parker inte stämmer, statistiskt sett. Du är som tjej betydligt mer utsatt för en eventuell våldtäkt när du går på efterfest hos bekanta, somnar hos din pojkvän eller fyllnar på med en killkompis, hur hemskt det än må låta. Rent statistiskt sätt så begås troligtvis 90% av alla våldtäkter av någon som man har en typ av relation till.
Jag säger inte det här för att skrämma upp er, utan för att göra er uppmärksamma på hur verkligheten ser ut. Våldtäktsmannen ser förmodligen ut som vilken kille som helst.

Jag tror inte på att anamma någon teknik helt och hållet för att kunna skydda sig som tjej mot sådana här situationer - tyvärr så är nämligen alternativen som finns inte alltid särskilt kompletta. Däremot så tänkte jag ge tips, som förhoppningsvis ni killar som läser också kan använda om ni någon gång skulle hamna i en trängd situation (för tyvärr blir ju även killar utsatta för övergrepp av olika slag, även om det inte får lika stort utrymme i mediabilden). Det här är ett hopkok av tekniker, tankar och funderingar som jag fått lära mig under årens lopp. Läs, begrunda, fundera vad som skulle fungera för dig. Meningen är inte att lära ut en teknik som du ska följa till punkt och pricka för att kunna ta dig ur kniviga situationer - en sådan teknik kommer nog aldrig finnas.
Tränar du redan självförsvar har du säkert redan dina egna tekniker för hur du skulle försöka reagera om du hamnar i en krissituation.


Först och främst, vad säger lagen?
BROTTSBALKEN 24 kap. Om allmänna grunder för ansvarsfrihet

1§ En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig.
Rätt till nödvärn föreligger mot:
Ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom, den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning, den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg eller den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse. Lag (1994:458).

Du ska alltså använda endast så mycket våld som situationen kräver. Exakt vad som är rimligt varierar självklart från fall till fall, men ett tips är att tänka oskadliggör snarare än skada - det vinner du på längre fram. Självklart så ska du dock inte stanna upp och tänka "Är det här okej?" i en situation när ditt eller någon annans liv och hälsa är hotade - där är det bättre att konsekvenserna får komma efteråt, om det skulle vara några. Men då börjar vi nu då, med det som är min tänkta filosofi i en hotad situation.

Är det värt det? Det här gäller väl kanske främst om du blir utsatt för brott som rån eller liknande. Beroende på hur situationen ser ut, kanske är det bättre att bara ge förövarna det de vill ha och sedan anmäla dessa hos polisen så fort som möjligt?
Materiella saker är aldrig värda mer än din hälsa.

Håll dig lugn. De situationer som jag har hamnat i som har varit av det obehagligare slaget - det kan vara personer som agerar våldsamt, fulla människor, etcetera, har för det mesta löst sig genom att jag har behållt lugnet. Kanske skulle de här situationerna ha löst sig ändå, kanske inte - att vara lugn och stabil är i alla fall en bra början om handbegripligheter skulle uppkomma.

Andas! När man blir stressad är det lätt att man slutar andas, och det får du inte glömma. Om du skulle få en arm kring halsen eller annat strypgrepp är det av yttersta vikt att du så snabbt som möjligt får tillbaka lufttillförseln, det är grundläggande. Vid strypgrep: Försök till exempel att trycka in handen mellan din hals/mun och förövaren.

Skrik! Enligt den kurs i feministiskt självförsvar jag har gått så ska man skrika "Nej, nej" medan man försvarar sig. Jag vet inte riktigt hur mycket jag tror till idén med just att skrika ord, men skriket i allmänhet är en riktigt bra försvarsmekanism. Om du skriker någon i ansiktet/örat allt vad du har så kommer den personen att stelna till för ett ögonblick och det kan ge dig den öppning du behöver för att springa därifrån eller göra ett eventuellt oskadliggörande.

Slåss. Ska du knäa någon, ta tag i personens kläder (jacka, byxor eller liknande) och dra henom mot dig innan du knäar - då blir det svårare för personen att hoppa undan och du riskerar inte att hen tar tag i ditt ben.
Du kan slå mot till exempel näsan - då kommer personens ögon att tåras och hen får svårare att se.
Sitter hen på din mage och håller dig nere så kan du, om du spänner magmusklerna och trycker upp magen och rumpan från golvet med hjälp av benen, slänga personen av dig. Tekniken är inte alls så krånglig som den låter och i och med att du använder benen har du betydligt mer kraft än vad du kanske har i armarna.

Slutligen så vill jag be er om att aldrig, aldrig någonsin använda självförsvar annat än i dess syfte. I feministiskt självförsvar (bland annat) lärs det ut en hel del slag som kan skada en människa för livet, och jag har valt att inte ta med dessa i denna text då jag är rädd för att kunskapen kan missbrukas. Självklart ska du försvara dig om du hamnar i en obehaglig situation, men ofta är det "enkla" tekniker som hjälper dig mest. Dessutom lär de vara betydligt enklare att komma ihåg.

 

Det här är ett gästinlägg av en läsare som vill dela med sig av sina erfarenheter kring aborter. Jag har kört en språkkoll, i övrigt så är det helt och hållet hennes egen historia.

Att spola ner ett barn eller min historia om en medicinsk abort.
Jag vill börja med att säga åt er alla abortmotståndare där ute att det här inte är någonting för er. Varken diskussion eller historia.
Vad som är gjort är gjort och varken bilder eller ord kan få det ogjort. Jag vill också poängterar att alla reagerar olika på de olika ingreppen och det är jag också mycket väl medveten om!
Men detta är hur jag upplevde dem.
Jag har till och med gjort en abort tidigare.
Och skulle jag bli TVUNGEN, skulle jag tyvärr genomgå det ytterligare en gång.

Men detta är som sagt min historia och en jämförelse med ett kirurgiskt ingrepp.
Förhoppningsvis kan jag med det här hjälpa andra som är i den situation som jag behövt ta ställning till två gånger alla redan?!
Eftersom det här inte ska bli en lång bok så får jag väl börja där de flesta graviditeter börjar.
Ett test som mer eller mindre tydligt visar att man har någonting som växer i magen.
För mig började det egentligen långt tidigare.
Faktiskt den dagen då jag bestämde mig för att inte använda några slags preventivmedel.
Anledningen var inte att jag ville bli med barn faktiskt.
Utan att jag trots p-ringar som ska vara så lokalt blev väldigt påverkad och rent av ville ta mitt liv vissa gånger.

Visst skyddade vi oss till viss mån. Men som nykär är det inte alltid lätt at ha kondomen nära till hand och som många andra gjorde vi det så fort lusten föll på.
Dethär ledde till att jag blev gravid. Såklart?
Inte ens ett halvår in i förhållandet.

Jag tog testen en novembermorgon. Snön låg redan tjock utanför och min sambo låg och sov.
Utanför toaletten sprang barnben endast 1½år gamla omkring .
Toaletten blev väldigt liten. Lycka blandades med förtvivlan.
Lycka över att så lätt kunna få barn ihop med denna underbara person som nu delade mitt liv.Förtvivlan över att inte kunna behålla den kärlek som ett barn faktiskt ger.
Jag gick in till sovrummet och tror att jag sa någonting i stil med
"vi måste nog åka till sjukhuset ."
Jag visste ju egentligen redan. annars hade jag inte tagit testet.
Men det var som en bekräftelse på mina misstankar.
Jag såg skräcken i hans nyvakna ögon när jag berättade.
Men jag hade redan bestämt mig för att inte behålla det.

Jag känner ju inte än människan som skulle bli pappa till barnet.
Jag vet att jag älskar honom och vill leva mitt liv med honom. Men efter bara 5 månader vet man inte riktigt hur det blir i framtiden. Vi har inte ens haft vårt första riktiga gräl ännu?!
Så det bästa för barnet i min mening var att inte komma till en ostadig familj. Där förhållandet inte riktigt ännu är helt hundra.


Min son som födde sommaren 09 har redan varit med om alldeles för mycket. Jag märker att han är orolig över flyttar och nya människor som har skett den senaste tiden. Han klänger sig fast som en sugpropp de dagar han är hos mig och har inte sovit en hel natt sedan allt det här började.
Inte ska jag väl ha två olika pappor att lämna mina barn till. Det är ju redan en för mycket.

Jag åkte till sjukhuset ihop med sambon efter avtalad tid. Men de kunde inte se någon graviditet.
Det är tydligen mycket vanligt i ett tidigt skede, Men för att vara på den säkra sidan skulle jag ta ett (hCG???) blodprov.
Detta hade förhöjda världen och jag fick ta ytterligare ett test två dagar senare.
Det testet visade klart och tydligt på att jag hade en graviditet och inte hade fått ett tidigt missfall som är otroligt vanligt. Många gånger upptäcker folk inte ens att de varit gravida då fostret inte märks på några sätt.
Detta ledde i sin tur till ultraljud nummer två. och då kunde man urskilja en liten mörk fläck på skärmen. Det var mitt lilla barn som växte där inne.
En centimeter stort. Jag blev vidareskickade till tant nummer 2 och vi gick igenom hur jag skulle göra aborten. Jag tog den första tabletten inne på sjukhuset. och efter det kan man alltså inte ångra sig..
En påse med ytterligare tabletter som jag stoppade ner i väskan och skulle ta hemma.

Oron över att det skulle göra ont hade redan infunnit sig. Det gjorde den allaredan på sjukhuset.
Och visst gjorde det ont. Cirka 3-5 gånger högg det till ordentligt. det kändes nästan som om någopn högg mig med en skruvmejsel i magen.
Men det var så korta stunder under några få sekunder. Så det var inte så farligt.

36 timmar senare så tog jag dos nummer två och de största trosorna jag hade fick assistera den största bindan som går att köpa i en vanlig butik.
En handuk som skyddade sängen var också med i spelet.
Nu gick jag och la mig (det här utspelar sig sent på kvällen).
Jag hade även pyjamas för att vara absolut på den säkra sidan att inte blöda ner sängen.


Vid 5 på natten så vaknade jag och var törstig. Jag steg upp, drack lite vatten och gick på toan.

Det som kom ur mig då kan bara beskrivas som ett blodbad. Jag kände hur klumparna bara for ur mig. Ungefär som om man blivit riktigt dålig i magen av någon mat?
Jag visste att nu när jag spolade skulle det vara mitt barn jag spolade ner.
Ännu ingen smärta förutom de ytterst korta och få gångerna under dagen.
Och jag kunde somna om snabbt efteråt.
Vid 8-tiden på morgonen vaknade min son och vi gick upp för att äta frukost.
Hela dagen gick bra utan smärta och blödningarna blev mer och mer sparsamma. Till en vanlig menstruation.
Allt hade ju gått hur bra som helst!
Lite trött var jag dock och passade på att sova en timme under dagen då det var dags för min son att vila lite.
Det gjorde ju inte ens lika ont som en menstruation.

Den första aborten gjorde jag för några år sedan.
Jag vet inte varför jag blev gravid då. Jag var ju skyddad med piller då. Antagligen hade jag väl spytt på fyllan eller missat något. För jag var noga med det då.
Anledningen till att jag inte behöll det då var att jag var 17 och inte hade något jobb.

Jag hade bestämt mig för att mina barn ska minsann födas till en stabil familj.Vilket det inte var just då.
Då gjorde jag ett besök på akademiska. Jag hade gått så långt att det var bättre att skrapa som man kallar det.
Man blir sövd och så gräver de bort allt som finns där inne.
Jag var själv på sjukhuset den dagen.Och efteråt låg jag i ett rum med 3 andra tjejer som genomgått samma operation.En efter en åkte de hem.
Men jag fick inte åka hem, Jag blödde för mycket. Jag hade enorma smärtor.
När hela dagen hade gått blev jag tillslut iväg släpp och upphämtat .
Jag kunde knappt gå. Jag mådde riktigt illa både psykiskt och fysiskt.
Min lilla flicka som jag hade gått med i nästan 3 veckor. Klara som jag kallade henne.. Hon var inget mer.
Efter det så gick det en månad innan jag fick jobb och vi flyttade så småningom till ett bra boende med trädgård för ett barn att växa upp i.
Det gick lite över ett år så blev jag gravid igen. Ett glädjebesked.
Nio månader av extrem lycka och glädje. Sparkar i njurar och på urinblåsan. Svullna fötter och finnar överallt.
En förlossning som jag efter 19 timmar bara skrek om att få göra kejsarsnitt. Men nej då. Jag födde tillslut den normala vägen.
Och allt jobbigt var som bortblåst. Förlossningen började med förvärkar och sen gick vattnet..

Men det är en annan historia :)

 

Har ni någon gång tänkt på att det finns vissa saker som vi "ska" oroa oss för?
Nu syftar jag främst på tonåringar i och med att det är den åldersgrupp som jag själv tillhör, men problemet återfinns troligen även i andra åldrar.

Som tjejer "ska" vi oroa oss för om våra bröst duger. Är de stora nog, är de FÖR stora, är de tillräckligt jämna eller hänger dem? Killar "ska" oroa sig för om deras kukar är för små, för sneda, för ådriga eller för släta. Är tidningarna och det information vi får (att det är OKEJ med stor/liten/sned/hängiga) egentligen inte lite kontraproduktiv? Skulle vi koncentrera oss på dessa "brister" om vi inte fick utpekat för oss att det är helt "Okej" att motstrida det "riktiga" (stort, rakt, fast). Vore det inte bättre att bara ta fasta på alla ser ut som de gör, och inte lägga någon större vikt vid det?

För tyvärr är det ju så att dessa pålagda komplex ställer till problem för människor. Jag vet många tjejer som söker bekräftelse för att deras bröst är tillräckligt stora genom diverse ageranden som egentligen mest ställer de själva i en genant dager. När det gäller killar och kukar är det väl nästan mer regel än undantag att en påstådd kukstorlek används som både förolämpning och beröm mot den egna eller andra personer.
Detta trots att i slutet så är det bara kroppar.

Hud, fett, svällkroppar, körtlar.
Är det verkligen värt att lägga någon större vikt vid?

Hör ni det?
Jag är så - för att uttrycka det milt - förbannat trött på att så fort som jag loggar in här så hittar jag någon gnällig kommentar om att jag inte bloggar ordentligt. Ni som skriver sådana kommentarer, tror ni verkligen att det är motiverande?

Jag försöker skriva inlägg som har en mening, inlägg som inte bara är direkta kopior från vad jag eller någon annan gjort tidigare. Jag försöker vara på topp när jag skriver eftersom jag inte riktigt ser meningen med att ösa ur sig en massa skit bara för att göra någon nöjd.

Till skillnad från så kallade proffsbloggare så har jag ett rätt aktivt liv UTANFÖR datorn. Det vill säga att jag rider, träffar mina vänner, jobbar stenhårt på att behålla mina goda betyg och ta hand om saker här hemma i och med att jag har mer "ledig" tid än min sambo. Detta är några få saker som jag faktiskt anser kommer före bloggen i nästan alla lägen, och vet ni varför?
Jo, för där får jag något tillbaka.

När jag loggar in på bloggen så får jag höra gnäll om att jag inte bloggar nog, eller så bloggar jag inte bra nog, eller så censurerar jag inte nog, eller så censurerar jag för mycket. Fattar ni vilken jävla moodkiller det är? Helt plötsligt försvinner alla goda föresatser om att skriva så att läsare som jag känner att jag får ut något av (det vill säga ni som faktiskt tycks intressera er för det jag skriver på flera plan) får något att läsa.

Jag har ett liv som nog de flesta av er har. Det betyder att ibland så infinner sig inte lust, ork eller tid för att blogga. Att blogga är inte mitt jobb utan något som jag gör för att jag tycker (eller borde tycka i alla fall) att det är roligt.
Har jag uttryckt mig klart nog?

Ikväll blir det inget bloggande för mig. Jag har dragit på mig julkjolen och snart så ska jag åka genom det snöiga Göteborg för att få tillbringa några timmar i en sexuell fristad tillsammans med min älskade. Jag hoppas att det ger mig nya uppslag - det tenderar att göra det.

Ser ni en röd sammetskjol med vit pälskant på Göteborgs gator idag så kanske det var jag, eller så kanske det var någon annan. Vem vet?

Många är vi nog som gärna skulle botanisera bland sexleksaker, fina underkläder och andra ljuva tillbehör när julen nu närmar sig med stormsteg och vi har tid för lite kvalitetstid med oss själva eller tillsammans med oss själva.
Tyvärr så är det ju inte alltid att pengarna riktigt räcker till för allt som man vill ha, och då har jag tre små tips som gör att man nästintill kan shoppa loss!

Nummer ett då, våga ta dig en titt på även de inte fullt så "respekterade" affärerna! I och med att omsättningen är så stor i branschen så är det klokt att handla med ett visst mått av försiktighet, men ofta så har affärer en period där de bemöts med lite lätt misstro innan de accepteras helt och hållet. Som ett exempel kan jag ta affären DrLove, som har fått goda omdömen men fortfarande inte riktigt hittat in i den allmänna medvetandekretsen. Så ta och luska runt lite innan du bestämmer dig!

Nummer två: Många av de större webshopparna har outlets av olika slag, det vill säga när de säljer ut leksaker och kläder till billigare priser för att bli av med dem. Här kan man verkligen hitta fynd! Vuxen.se och Martinshop är två av många som säljer ut varor på det här viset.

Tredje och sista tipset: Tradera. Här kräver det lite luskande och lite tålamod, men ibland så kan man få tag på riktiga kvalitetsprodukter för bara några kronor och det är ju inte helt fel om man säger så! Nackdelen är förstås att du inte alltid kan hitta just den produkt som du vill ha.

 

Vill du ha något snuskigt i julklapp?

När jag gick i högstadiet så var det en väldigt massa snack om vem som hade gjort vad men någon annan rent sexuellt. När jag numera pratar med mina vänner om den tiden så brukar vi faktiskt skratta åt det hela - nästan allihopa kände vi oss nämligen som utomjordingar på grund av att vi inte hade sexat.
Detta trots att vi faktiskt inte var särskilt udda i vår oskuld.

Medelåldern för att förlora oskulden är 16,5 år för tjejer och 17,5 år för killar. Det betyder alltså inte att man är övermogen om man nu inte skulle vara precis 16,5 första gången, däremot så ger det en fingervisning om hur olika det kan vara. Medelåldern säger ju oss att det är precis lika vanligt att vara 21 som 13 första gången man knullar. Om du känner dig utanför - precis som vi gjorde - för att du inte har knullat och att du är 15 år (eller något i den stilen), tänk på statistiken. Den kan faktiskt vara bra att ha ibland.

Vem ska man då sexa med första gången?
En del säger att man ska göra det med någon man är kär i. Jag håller inte med - så länge som du i alla fall tycker om människan på något sätt så behöver du faktiskt inte ha något vidare amorösa känslor. Att ligga med kompisar är inte fel, så länge som man kan hantera om vänskapen skulle råka utvecklas till något annat för en eller annan av er. Huvudsaken, enligt mig, är i alla fall att du ligger med någon som får dig att må bra och som du känner dig trygg med.

Var, när, hur?
Många torde vi vara som har förlorat oskulden hemma hos föräldrarna! Det är vanligtvis inga problem, även om jag vande mig vid att låsa innerdörrarna för säkerhets skull om vi sexade på dagen (går enkelt att göra med en nagelfil av metall, kniv eller liknande). Ibland är det lyhört och då får man försöka vara lite tystare (annat är inte så jäkla hänsynsfullt).
Andra ligger utomhus, och det fungerar lika väl det. Just nu skulle jag väl dock inte rekommendera det - det känns lite väl kallt om rumpan...
Frågan om "var" löser sig vanligtvis automatiskt när det är dags.

När då? Det är en något mer komplex fråga, men inte särskilt. Kort sagt: Ha sex när DU känner att du vill ha det, inte för att vara snäll mot någon annan/för att du känner dig utanför. Du kommer att veta när du vill, oroa dig inte. Och när det blir spelar ingen roll, för ditt sexliv angår faktiskt bara dig och dina eventuella partners.

Hur?
Jadu, det löser sig för det mesta av sig självt. Låt det ta sin tid och stressa inte till in och utet - blir det inte perfekt första gången så kan ni bara göra om det. Ordentlig lubrikation (=gliiiiid!) för tjejer är dock ledordet för att det ska kunna bli så bra som möjligt. Är du orolig över att du inte ska bli våt nog kan du testa glidmedel så slipper du ett orosmoment och får lättare att slappna av.

Något av den vanligaste förolämpningen när det gäller tjejer med manliga partner (om vi bortser från "Hon var inte tight nog") tycks vara det fina uttrycket: "Hon är en död fisk". Men vad är egentligen en död fisk? Vem avgör vem som kan klassas som en död fisk? Finns det några undantag där en död fisk kan sluta vara just död (och är alla kvinnor som inte är döda fiskar levande fiskar)?

Texten här ovan är skriven med glimten i ögat, men jag tänkte ändå ta den som underlag till en allvarligare diskussion. Hur ser ni läsare på hur en tjej ska agera under sex för att räknas som "bra"?
När jag läser tidningar och bloggar får jag en så otroligt komplex bild av det här. Ofta står det att man ska ta för sig och njuta (word på det!) men lika ofta hör man ord om att man måste se till så att det är skönt för partnern, och att det är det viktigaste.

Efter en stunds funderande på den här frågan så insåg jag att mina åsikter gällande den är rätt enkla. För att ha bra sex så måste man tycka om det själv, och alltså så finns det inga "rätta svar". För vissa tjejer (eller killar, eller par) så kanske just den passiva rollen av "död fisk" är precis det rätta. Det kan faktiskt vara det som gör sexlivet för de här personerna - kan vi då verkligen anse att det är något negativt?

Ja, uttrycket används ju som en nedsättande kommentar, så i första hand kanske det ligger att anta det som negativt. Dock så tycker jag mest av allt att det tyder på att parterna inte är sexuellt kompatibla - det är ju inte särskilt ofta som vi hör någon uttrycka sig om sin partner som en "död fisk" som något positivt!

Hur ofta säger jag det egentligen? Väldigt ofta, men det tål att upprepas. Jag anser inte att det finns några rätt och fel när det kommer till sex - inte så länge som alla involverade inte far illa av det. Självklart så är det bästa om ni alla kan njuta också - men det är inte alltid som den där ultimata orgasmen kommer på begäran. Ganska sällan faktiskt. Man får försöka se till att ha roligt medan man letar efter den, så löser sig det andra på vägen!